Samhällets krisberedskap

Samhället har ett omfattande ansvar för att grundläggande samhällsfunktioner ska fungera. Samhället ansvarar också för att analysera vilka risker som finns och tar fram beredskapsplaner för dessa.

Det finns inte någon enskild organisation som har ansvar för hantering av alla kriser i hela landet. Istället utgår svensk krisberedskap ifrån det som kallas ansvarsprincipen, närhetsprincipen och likhetsprincipen.

- Ansvarsprincipen innebär att den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden också gör det i en kris.
- Närhetsprincipen innebär att det i första hand är närmast berörda aktörer som ska lösa krisen.
- Likhetsprincipen innebär att krisen ska lösas på ett sätt som liknar vardagen så långt det är möjligt.

RISK- OCH SÅRBARHETSANALYS (RSA)
För att vara förberedd på att hantera en samhällskris gör varje kommun i landet en risk- och sårbarhetsanalys. Syftet är att förebygga och minska konsekvenserna av en samhällskris. I risk- och sårbarhetsanalysen beskrivs vilka risker och sårbarheter som finns inom kommunen, vilka samhällsviktiga verksamheter som finns samt även behov av åtgärder för de risker och sårbarheter som identifierade.

KOMMUNERNAS KRISBEREDSKAP
Kommunerna arbetar kontinuerligt med säkerhet och beredskap mot olyckor och kriser. Bland annat identifieras risker som kan inträffa för att man ska kunna motverka dem, samt genom utbildning och övning förbereda för om det ändå inträffar. Kommunerna har också en särskild plan för att vara förberedda om en samhällskris inträffar.

I de fall kommunernas egna resurser inte räcker till, finns avtal med andra organisationer, aktörer eller frivilligorganisationer som t.ex: Frivillig Resursgrupp, FRG, andra kommuner, landsting och polis.

I kommunerna finns också en särskild organisation för att stödja personer i bearbetning av en händelse, POSOM (Psykiskt och socialt omhändertagande).